Sanna79

Nu tycker jag att jag har varit duktig eftersom jag cyklar till jobbet. Det är slitigt, svettigt och jobbigt men slipper i alla fall trängas i en varm buss. Var förra veckan tvungen att kliva av bussen igen för den var full smockad med folk. Jag förstår inte varför de låter bussarna bli så fulla, jag får sån panik när det är fullt med folk och alla trängs. Så det slipper jag i alla fall nu när jag cyklar. Jag hatar dagar när lönen kommer pga av att jag mår dåligt då när jag direkt märker att pengarna inte räcker för hela månaden. Ekonomin gör så himla mycket för mig. Jag vill gärna att man har pengar kvar hela månaden så man slipper låna från den ena och den andra men när man har hamnat i den onda cirkeln så är det svårt att komma ifrån den. Timo har nu två månaders pengar "inne" i A-kassan och även om de säger i telefonen att det är en månaders handläggnings tid så stämmer de verkligen inte så vi ska klara oss på de lilla jag får den här månaden eftersom jag är fortfarande sjukskriven 50%. Jag vet inte vad jag ska göra för mitt jobb passar inte så bra för mig men just nu är det svårt att hitta jobb. Min psykiska hälsa har blivit lite bättre så det är positivt men tyvärr inte så bra så att jag klarar av allt och kan gå och jobba själv. Jag blir helt nervös, hjärtat dunkar hårdare, känns som jag inte kan andas, knäna känns som de ska vika undan och jag får en känsla av att jag ska svimma när jag "lappar" snabba lappar. Med snabba "lappar" menar jag bilar som ska åtgärdas omedelbart. Men jag gör det men det känns som om jag har sprungit maraton eller nått liknande. Jag har en person vid domkyrkan som är väldigt otrevlig mot mig och gapar och spottar efter mig och här om dagen kom han igen och körde förbi med bilen och öppnade fönstret och spottade och skrek igen. Han har ju verkligen STORA problem, jag ska ju inte ta åt mig men tyvärr så gör jag det. Jag har inte hört nån annan på jobbet som har har blivit utsatt för honom. Jag mötte på personen för två ca 2 veckor. Det stod 2 bilar på cykelbanan utanför frisörsalongen och jag skickade iväg bilarna och det tycker jag att jag gjorde snällt eftersom det kostar 800 kr att stå på cykel/gångbanan. När de åkte iväg så kom deras kompis ut från frisörsalongen.
Personen sa smuts och spottade i backen. Jag fattade inte vad han sa först så jag frågade att vad sa du? Han svarade med samma sak igen SMUTS och spottade i backen och hade en idiotisk blick. Min reaktion till det var att jag sa: pratar du om dig själv eller? Det tände honom på alla cylindrar, han gapade och så fula ord och jag kommenterade att du har stora problem och började gå därifrån. Han fortsatte att skrika efter mig. Jag hade som tur en kollega med mig men det kändes obehagligt och jobbigt ändå. När vi kom till en annan gata så kände jag hur kraften försvann ur mig för jag blev så ställd. Sedan nästan en vecka efter det alltså förra torsdags så gick jag ensam på en gata och kontrollerade bilar sedan kom samma bil som jag skickade iväg då när jag träffade den där mannen och någon öppnade passagerare fönstret och jag såg att det var samma man igen. Han skrek och spottade igen och de åkte förbi. Efter det gick jag iväg till en kollega som var på området och sa att tyvärr så fixar jag inte att gå själv och berättade vad som hände. Jag har sån lust att bara skrika och slå för jag har sån tryck i bröstet att det känns som allt kommer ut snart men jag kämpar hela tiden emot det. Det e jobbigt på jobbet för ledningen vill att alla ska gå och jobba ensam men jag känner att jag inte klarar av det än, känner pressen och de skriver upp att jag ska gå ensam lite titt som tätt och säger att de testar hur jag reagerar, typ att om jag inte vågar säga nått emot och går och jobbar ensam ändå. Men varje gång som det händer eller att jag inte har varit planerad alls på nått område så får jag panik och ångest. Det känns som om ledningen tycker att det skulle vara bättre att jag inte fanns alls där. Jajaja... slut pratat om jobbet. Ska gå och lägga mig för jag ska upp 05,30 och sedan cyklar jag till jobbet imorgon igen fjärde dagen i rad, jag jobbade ju i lördags och söndags.
Det som jag ser fram emot nu är kryssningen till Riga. Det kommer att bli så roligt, jag längtar tills det som ett barn väntar på att jultomten ska komma. Nu behöver jag under veckan bestämma vad jag ska sjunga på tävlingen.